Животни + Хора = Общо здравеопазване

Vad är listerios?

Listerios uppkommer vanligen genom infektion av Listeria monocytogenes, en grampositiv stavbakterie som tillhör familjen Listeriaceae.

Var förekommer sjukdomen?

L. monocytogenes förekommer i hela världen och är allmänt utbredd i miljön.

Hur överförs och sprids sjukdomen?

Smittreservoarer för listerios är jord, tarmar och inälvor hos symptomfria djur, inklusive vilda och förvildade däggdjur, fåglar, fisk och kräft- och skaldjur. Infekterade djur kan sprida L. monocytogenes i avföring, mjölk och utsöndringar från livmodern. Bakterien förekommer även i aborterade foster och ibland i sekret från näsan eller i urinen från djur som visar symptom. De flesta infektionerna uppstår genom intag av föda, men Listeria-bakterien kan även spridas genom inandning eller direkt kontakt. Hos idisslare uppkommer listerios vanligen efter det att de har ätit kontaminerat ensilage eller annat foder.

Kontaminerade livsmedelskällor för människor kan vara rått kött och rå fisk, opastöriserade mejeriprodukter och okokta grönsaker. L. monocytogenes har också påträffats i behandlat livsmedel som har kontaminerats efter beredning. Den smittosamma dosen för oral överföring är okänd, men man tror att den varierar beroende på bakteriestammen och hur mottaglig en person är för smittan. Vertikal överföring är den vanligaste smittokällan hos nyfödda spädbarn och idisslare. Människor kan även smittas via direkt kontakt med infekterade djur under kalvning, lamning eller vid obduktioner.

Vilka folkhälsorisker är förknippade med sjukdomen?

Listerios är en zoonos. Inkubationstiden hos mottagliga vuxna är 3 till 70 dagar, och den genomsnittliga inkubationstiden uppskattas till tre veckor. Listerios är vanligtvis ett allvarligt problem bara hos gravida kvinnor, nyfödda, äldre, personer med nedsatt immunförsvar och försvagade personer. Gravida kvinnor kan antingen få milda, influensaliknande symptom med feber, frossbrytningar, huvudvärk, lätt yrsel eller mag-tarmbesvär, eller en symptomfri infektion. Efter några dagar till veckor kan det hända att kvinnan får missfall, att barnet är dödfött, föds för tidigt eller att det nyfödda barnet får blodförgiftning. Nyfödda kan antingen smittas i livmodern eller av bakterier i vaginan under förlossningen. Dessa spädbarn kan utveckla blodförgiftning, utbredd granulomatos, sjukdomar i andningsvägarna eller hjärnhinneinflammation, och symptomen kan uppträda antingen vid födseln eller utvecklas inom några dagar eller efter flera veckor. Hos äldre, personer med nedsatt immunförsvar eller försvagade personer kan L. monocytogenes orsaka hjärnhinneinflammation, meningoencefalit eller, mindre vanligt, blodförgiftning.

Vilka är de kliniska tecknen på sjukdomen?

En lång rad olika tama och vilda däggdjur, fåglar, fiskar och kräft- och skaldjur bär på L. monocytogenes asymptomatiskt i matsmältningsorganen. Klinisk sjukdom uppträder oftast hos idisslare. Inkubationstiden för hjärninflammation hos idisslare är vanligen 10 dagar till 3 veckor. Blodförgiftning och missfall kan inträffa efter en dag eller mer. Listeria-bakterien kan orsaka hjärninflammation, aborter och blodförgiftning hos får, nötkreatur och getter.

Hur diagnostiseras sjukdomen?

Listerios kan diagnostiseras genom att isolera L. monocytogenes från moderkakan, fostret eller utsöndringar från livmodern efter en abort. Blod eller cerebrospinalvätska kan odlas hos djur med blodförgiftning eller hjärninflammation. Vid obduktion kan prover odlas i lever, njurar och mjälte från djur med blodförgiftning, eller i bryggan (pons) och märg hos djur med hjärninflammation. L. monocytogenes har även isolerats från nasalt sekret, urin, avföring eller mjölk från smittade djur, men förekommer även i avföring och mjölk från kliniskt normala djur.

L. monocytogenes kan identifieras i vävnader med hjälp av en rad olika kommersiella snabba identifieringsmetoder som baseras på biokemiska tester och enzymreaktioner. Sjukdomen kan även upptäckas med ELISA, immunfluorescens, immunokromatografi, immunomagnetisk separation och PCR-tekniker. Serologi används inte rutinmässigt för diagnos. Många friska djur har höga Listeria-titer och korsreaktioner inträffar med enterokocker, Staphylococcus aureus och andra organismer.

Vad görs för att förebygga eller kontrollera sjukdomen?

Listerios kan behandlas med ett antal olika antibiotika. Höga doser och snabbt insatt behandling krävs för djur med hjärninflammation, men djur med allvarliga neurologiska symptom dör vanligen trots behandling. Stödjande behandling kan också krävas. Risken för listerios kan minskas hos däggdjur genom att utfordra dem med ensilage av god kvalitet och lågt pH-värde. Det finns inget vaccin mot listerios. Sjukdomen kan i stor utsträckning förebyggas hos människor genom god livsmedelshygien.